Massagens historia

Massage är en av de äldsta läkekonsterna som finns, och den har använts av alla kulturer under historiens gång.

Långt innan människan blev beroende av läkemedel och invecklad medicinsk teknologi för att bekämpa skador och sjukdomar användes massage, ofta tillsammans med örter och naturmedel, för att bota både fysiska och psykiska lidanden. Massage är den mest naturliga och instinktiva hjälpen för att mildra smärta och obehag.

"Massagen är lika gammal som människan" är ett ofta använt uttryck.

Gamla kinesiska, indiska och egyptiska dokument hänvisar till bruket av massage, och i den antika grekiska och romerska litteraturen finns det mängder av referenser till massage. De äldsta skriftliga bevis som finns dokumenterade för hur massage användes som behandlingsform är närmare 5.000 år gamla och kommer från Kina.

För läkarna i det antika Grekland och Rom var massage ett av de viktigaste behandlingsalternativen för att motverka och läka olika fysikaliska problem, samt för att lindra smärta. Hippokrates, ”läkekonstens fader”, skrev så här på 400-talet f. Kr. ”Läkaren måste vara duktig på många saker, men särskilt på att knåda. För knådningen kan binda fast en led som är för lös, och lösa upp en led som är för stel". Hippokrates kallade behandlingsformen massage för anatripsis vilket betydde ”gnugga eller stryka uppåt”.

Efter Roms fall under 400-talet gjordes det bara små framsteg i Europa inom medicinen. Det var istället araberna som studerade och utvecklade den antika världens läror. Avicienna, den arabiske filosofen och läkaren från början av 1000-talet, skrev i sin Canon att ”avsikten med massage är att skingra förbrukad materia (förbränningsrester) som inte blivit utstött genom kroppsrörelse”.

Under medeltiden sjönk intresset för massage i Europa. I och med kristendomens intåg blev massage en suspekt verksamhet förknippad med ”köttets njutning”. Under 1500-talet skedde dock en omvärdering då den franske läkaren Amrosie Paré började utforska massagens betydelse inom läkekonsten. Även andra franska läkare började intressera sig för massage och dess effekter.

Den svenska klassiska massagens födelse

Dagens moderna massageterapi, som används av professionella yrkesmassörer, grundlades i början av 1800-talet av svensken Per-Henrik Ling (1776 - 1839). Ling, som var läkare och fäktmästare, utarbetade en metod som bestod av massage som kompletterades med olika gymnastiska rörelser (Ling-gymnastik) med syfte att förebygga olika funktionsstörningar. Metoden blev kallad ”den svenska läkegymnastiken”.

Lings idé var att skapa ett system som skulle stimulera blodcirkulationen, stärka musklerna och skapa balans mellan muskler och skelett. Massagetekniken skulle efterlikna gymnastikens träningssystem där muskler och leder böjs, sträcks och tänjs ut för att öka och stimulera cirkulationen. Tekniken skulle vara antingen avslappnande eller stimulerande.

Trots att Ling påvisade fördelarna med massage, förkastades hans idéer av den svenska regeringen, och han fick inte tillstånd att undervisa i ämnet. Ling fortsatte att praktisera sina tekniker och fick snart stöd i sin strävan, framförallt av några få inflytelserika vänner, vilket gjorde att regeringen omprövade sitt beslut och gav honom tillstånd. Året var 1813 vilket gör att man kan tillskriva det året som året då massagen ”föddes” i Sverige. Samma år grundade Per-Henrik Ling GCI, senare GIH (Gymnastik- och idrottshögskolan). Detta sågs som ett accepterande av massagen som en ”rumsren” behandlingsform.

Lings metod spred sig snart till Europa och grundlade därmed den svenska massagens internationella ryktbarhet, sk. Swedish Massage. Den holländske läkaren Johan Mezger (1839-1909) vidareutvecklade och systematiserade senare Lings arbete, vilket ligger till grund för dagens massageterapi. Under slutet av 1800-talet var massage en populär medicinsk behandlingsmetod som ofta användes av kirurger, hjärtspecialister och andra läkare.

Massagen idag

Under det senaste seklet har skolmedicinen teknologiserats och alltmer inriktat sig på medicinering och kirurgiska ingrepp. Bruket av elektrisk apparatur har också blivit alltmer utbrett, vilket fått massagen att hamna i skymundan. Dagens medicin grundas på vetenskaplig forskning. Och massage är relativt svårtillgänglig för denna forskning. Aspekter som inte är tillgängliga för kvantifiering undervärderas lätt inom den traditionella vården. Och kunskap om massage från andra källor som t.ex. nedärvd tradition och empirisk erfarenhet ignoreras tyvärr i stor utsträckning.

I öst däremot har massage alltid uppskattats mer för sina läkeeffekter än i väst. Där har också massage använts utan något avbrott ända sedan tidernas begynnelse. Denna skillnad i inställning härstammar troligen bl.a. från denna vetenskapliga revolution som ägt rum i väst.

Massagen har dock överlevt även i väst. De senaste decenniernas ökade intresse för hälsa, friskvård och alternativ medicin har gett massagen ett uppsving igen, och bidragit till att massagen återigen utvecklats mot den självklara behandlingsform för muskulära problem, som den från början var avsedd för.